Att gå i cirklar och börja om

Jag har gått i cirklar ett tag. Börjat om, börjat om och börjat om igen på ett projekt jag skriver.

Jag pratade med min vän Ann Igelström, doktor i manusvetenskap, i förrgår och sa att jag trodde att jag hade kommit på problemet med varför jag gick runt i cirklar med ett projekt; att jag inte hade formulerat den övergripande dramatiska frågan tillräckligt tydligt. Istället hade jag stirrat mig blind på och fördjupat de fyra karaktärerna och deras enskilda bågar. På grund av att jag inte hade preciserat den övergripande dramatiska frågan spelade det ingen roll hur mycket jag försökte få ihop bågarna. Enskilt fungerade de, men som helhet blev det en kollapsad sufflé.

Och det är klart, jag som manusförfattare vet att, en historia är inget utan den dramatiska frågan. Som manuskonsult på andras projekt är det något jag ofta arbetar med att utveckla tillsammans med manusgruppen, senast i förra veckan. Det borde ha varit en varningsklocka för mig själv redan då, för framför mig låg ju svaret i ett annat projekt. Men jag var så bestämd med mina delar att jag inte såg lampan blinka. Det är ofta så, vi kan ha en bestämd idé om hur något ska vara och därför missar vi att vara öppna för en annan utveckling.

Som Ann formulerade det, ”Du har inte bestämt vilken tårta du ska baka än.”

Utan att hon visste det fick hon allt att trilla på plats. Det är klart, en gräddtårta har andra ingredienser än en tryfflig chokladkaka, visserligen har man grädde till båda. Jag hade en bunt riktigt goda ingredienser, men nu måste jag bestämma vad det är jag ska baka.

Igår kom den dramatiska frågan på plats och jag började lappa (post-its med sekvenser). Idag lappar jag vidare. Och lappar om. För nu dyker en annan fråga upp, var börjar egentligen historien? Jag tror att jag har hittat det. Tror. Det är så den här fasen är, i alla fall för mig. Långsamt borrar jag mig ner i materialet för att komma åt essensen. Jag letar och rotar. Och det behöver få ta tid för jag måste vända på alla stenar, även fast jag ibland helst vill låta bli. Jag letar efter det som bränner, det som jag vill se, det som är spännande.

Jag tror jag har början, säker kan man aldrig vara. Det viktigaste är att jag nu vet vad det är för tårta jag bakar.

För mer om dramatiska frågor, se här.